Samhället är fullt av hinder, inte minst för personer med syn- och rörelsenedsättning. En hög trottoarkant, tröskel eller till och med ett lågt staket kan stänga ute personer med rörelsenedsättning. De med synnedsättning, i sin tur, kan ha svårt att orientera sig på till exempel torg – öppna platser utan känn- eller hörbara landmärken. Den här typen av problematik – tillgänglighet för grupper med olika former av funktionsnedsättning – är sällan en prioritet vid utformning av infrastruktur. Ofta hängs lösningar på i efterhand, till exempel kompletterande ramper vid trappor eller vägledande markörer i gatubeläggningen. Men nu, när samhället står inför ett paradigmskifte med självkörande fordon, finns möjlighet att ta hänsyn till funktionsnedsattas behov redan från start. Det menar Carolin Folkeson, planeringsarkitekt på Norconsult.