Bland frityrolja, Big Macs och berusade kunder fick Christopher Boothe prova på sitt första riktiga jobb. Han trivdes, men efter två år av nattskift på McDonalds i Helsingborg hade han tröttnat på det hårda och monotona tempot. Han sa upp sig och köpte en enkelbiljett till USA.
– Jag ville vara ledig och prova att bo med min amerikanska pappa i Atlanta, säger Christopher.
Efter ett tog han värvning i armén. Men under den nionde och sista utbildningsveckan gjorde en gammal lungskada sig påmind och Christopher var tvungen att avbryta. I stället provade han på att arbeta som hantverkare fast tröttnade ganska snabbt och bestämde sig för att sadla om till personlig tränare. Nu hade han spenderat tre år i USA och uppdragen som personlig tränare var glesa. Utan något egentligt mål kände Christopher att det var dags att återvända till Sverige.
– Jag var 25 år och hamnade återigen på McDonalds bland 16-åringar, så jag började fundera på vad jag skulle göra med resten av livet. En kompis som arbetade som järnvägsprojektör fick in mig på rätt spår kan man säga.
Christopher började plugga på yrkeshögskolan i Varberg och kände äntligen att han hittat rätt.
I dag jobbar Christopher som järnvägsprojektör på Norconsult i Halmstad och han värdesätter sina tidigare yrkeserfarenheter. Stresshanteringen har han med mig från McDonalds, det pragmatiska tänket från militären.
– Genom hantverkaryrket har jag en större förståelse för entreprenören som utför de arbeten vi planerar för, säger Christopher.