Mitt i Sollentuna – insprängt mellan det lilla centrumet, den idylliska havsviken Edsviken och de ringlande gatorna med trävillor från 1920-talet – tronar det nio vån-ingar höga och över 30 000 kvadratmeter stora Sollentuna sjukhus. Eller tronar och tronar.
Just nu står hela bygget under renovering och är höljt i byggplast. För att få en förståelse för hur allt kommer att bli när det står klart ska Norconsults uppdragsledare Lars Ylander visa runt i lokalerna.
– Jag berättar och så får du ställa frågor, säger uppdragsledaren när vi i sällskap med PEAB:s byggledare Andreas Kronström tar oss igenom svänggrindarna och in på själva byggområdet.
Att det behövs viss fantasi för att få en bild av hur allt kommer bli visar sig tydligt redan när vi inleder rundturen i huvudentrén. Det fabriksliknande, urblåsta och byggdammsfyllda utrymmet ska nämligen vid färdigställandet bli lite av sjukhusets själva krona: en mer eller mindre helt fönsterförsedd fasad med stort ljusinsläpp och träpaneler med prunkande växtlighet längs med väggarna.
– Att besöka ett sjukhus är en jobbig upplevelse i sig för många. Men här – och då inte minst i huvudentrén – har vi försökt få allt att kännas så välkomnande som möjligt, säger Lars.
Upprustningen av Sollentuna sjukhus kommer till följd av Nya Karolinska Solna. När Stockholms läns landsting efter en utredning beslutade sig för att skapa ett nytt universitetssjukhus följdes detta av den omfattande så kallade 3S-utredningen.
De tre S:en står för Stockholms Sjukvårdsstruktur och utredningen har handlat om hur man ska planera om inom vården i takt med att befolkningen i Stockholmsregionen växer. I den nya strukturen är tanken att få till en utbyggnad på akutsjukhusen: Nya Karolinska Solna, Karolinska Huddinge, Södersjukhuset, Danderyds Sjukhus, och S:t Görans Sjukhus. Några av de mindre sjukhusen runt om i Stockholms ytterområden ska bli specialiserade på allt ifrån psykiatri till äldrevård. Det är här som Sollentuna sjukhus kommer in i bilden. När akutsjukhusen bygger ut för att kunna ta hand om de mest sjuka och svårast skadade patienterna ska Sollentuna sjukhus bli ett modernt närsjukhus och specialistcentrum för geriatrik, det vill säga åldrandets sjukdomar, med cirka 230 vårdplatser.
– Då sjukhuset öppnar igen är det tänkt att det här vid sidan om en närakut även ska finnas en rehab, en minnesmottagning, radiologi, provtagning och så väl MR-röntgen (magnetkamera) och CT-röntgen (datortomografi). Det är även tänkt att det ska finnas en operationsdel för dagkirurgi, där patienten kan gå hem samma dag, säger Lars medan vi går genom betongkorridorerna och tar en hiss upp i byggnaden.
Lars Ylander är utbildad arkitekt och har varit hos Norconsult sedan 2001. Han började som praktikant och blev fast anställd 2003. Han har tidigare erfarenhet från sjukhusprojekt då han varit med och så väl renoverat Sunnaas sykehus vid Oslofjorden, som tagit fram Sahlgrenskas nya akutintag.
Precis som i fallet med sjukhuset nära den norska huvudstaden har det här i den norra Stockholmsförorten handlat om en renovering. Men det finns också en del som skiljer sig. När Norconsult 2013 vann att på uppdrag av fastighetsförvaltarna Locum och Stockholms läns landsting rusta upp Sollentuna sjukhus fanns ännu ingen brukare som skulle nyttja lokalerna. Bara en beställare som visste att lokalerna främst skulle användas till äldrevård.
För Norconsult har det här betytt att man undan för undan – i takt med att olika kunder kommit till i sjukhusets olika delar – kontinuerligt behövt ta fram nya detaljritningar. Det smidiga här är att många i teamet sitter på Norconsult – från arkitektur till konstruktion, akustik, mark och inredning. I och med de konstanta fortsatta små förändringarna i detaljplanerna har projektledaren fått fortsätta besöka bygget längre än vanligt. Varannan vecka har Lars tagit tåget hit från Göteborg för att överblicka projektet.
– I vissa byggen så lämnar man ifrån sig ritningen och sedan ett år senare står det klart. Här har vi varit väldigt delaktiga under hela byggtiden. Det har varit mycket frågor. Ibland har jag kunnat besvara allt på plats och ibland har jag fått ta med mig frågorna tillbaka till de olika referensgrupperna i Göteborg.
– För att ta ett exempel så har det inte sett ut som vi förutsatt när vi har rivit. När man började plocka i taket så märkte man att det var ruttet. Så då handlar det om att ta fram en ny lösning för ett nytt tak. En annan utmaning när man som i det här fallet renoverar ett sjukhus som byggts 1976 är hur man är begränsad till den befintliga planlösningen för sjukhusbyggnaden.
Ur miljösynpunkt tycker Lars att det är bra att man tar tillvara på den ursprungliga konstruktionen. Betongen går nämligen inte att återvända utan hade annars bara gått till deponi. Det har annars hänt en hel del med lagar och regler kring sjukhusmiljön sedan sjukhuset först byggdes. Det har därmed krävts mycket tankearbete hos Norconsults referensgrupper för att få den befintliga planlösningen att moderniseras inom ramarna för att kunna certifieras som Miljöbyggnad Guld. Lars förklarar med att ta ventilationen som exempel:
I ett normalt bygge tar du från början till så mycket i våningshöjd så att du först får plats med ventilationen. Du kommer med en balk och så lägger du ventilationen under den. Här har det varit så tajt i höjd från den gamla byggnaden att vi blivit tvungna att lägga konstruktionen och ventilationen gemensamt, vilket om man gör fel riskerar att försvaga konstruktionen. Så det har här handlat mycket om ett samordnande mellan konstruktören och ventilationskonsulten om var man kan göra hål utan att allt rasar.
NÄR LARS TAR oss till en vårdsal som man tagit fram på prov förklarar Norconsults uppdragsledare vidare hur ramarna för renoveringen av Sollentuna sjukhus har sett ut:
– Om du på något sätt ska utforma ett vårdrum så ska det fortfarande ändå vara tre gånger tre meter runt sängen, det är inte förhandlingsbart. Sedan ska det vara rullstolsanpassade badrum i alla rum som ska ha vissa mått – och så är allt i det stora låst till den planlösning som det tidiga sjukhuset hade. Så planeringen har komplicerats av att det finns så många faktorer att ta hänsyn till.
På vägen ut från bygget säger Lars sammanfattande:
– Det är det här som skiljer arkitekten från konstnären: en konstnär kan skapa mer eller mindre helt fritt medan vi måste förhålla oss till normer och verkligheten.