Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är en grupp på cirka 10 000 olika ämnen som bland annat används till impregnering av textiler och pappersförpackningar, skidvalla, kosmetika, brandskum och vatten- och fettavvisande medel. Studier har visat att vissa PFAS är hälsofarliga och bland annat påverkar hormonsystemet och immunförsvaret. Ämnena bryts inte ned naturligt i miljön vilket gör att de idag finns utspridda i jord, ytvatten, grundvatten och dagvatten.
– Ämnena transporteras bland annat via dagvatten vilket kan utgöra en risk för spridning till mottagande vattendrag som ibland används som dricksvattenresurs. I stadsmiljöer leds i allmänhet dagvattnet bort via brunnar, diken och ledningsnät och släpps sedan ut i närliggande recipienter utan någon form av rening, säger Felicia Hagberg.
Den mest riskfyllda exponeringsvägen för människor är genom intag av livsmedel och dricksvatten. För att begränsa intaget finns därför riktvärden som bestämmer hur hög halt PFAS livsmedel eller dricksvatten får innehålla. Riktvärden finns även för PFAS i ytvatten. För dagvatten saknas det däremot nationella riktvärden. Det finns heller ingen standardiserad uttalad metodik för att ta fram riktvärden.
– Detta medför att ett ansvar läggs på kommuner vid framtagande av strategier och handlingsplaner för dagvattenhantering, något som de uppmanas göra inom ramen för Sveriges miljömål. Syftet med mitt exjobb var att undersöka riktvärden samt möjliga åtgärder för PFAS-förorenat dagvatten. Detta har genomförts genom en litteraturstudie av tio avancerade reningstekniker för PFAS-förorenat vatten, samt en fallstudie av ett dagvattensystem i Sverige, säger Felicia Hagberg.
De tekniker som i exjobbet bedömdes vara lämpliga för dagvattenrening var skumfraktionering, aktivt kol och jonbytarmassor. PFAS består av en kolkedja som kan ha olika längd, vilket ger de olika ämnena varierande egenskaper. Det är vanligt förekommande att dela in ämnet i två grupper baserat på längden av kolkedjan, långa och korta PFAS.
– Teknikerna visar en god reningsförmåga av långkedjiga PFAS-ämnen vilket visade sig ge den största effekten i det undersökta dagvattensystemet för att uppnå en tillräckligt god avskiljning av PFAS, utifrån föreslagna miljökvalitetsnormer för ytvatten i EU:s vattendirektiv. Urvalet baserades också på kriterierna vattenmatris, uppskattningar av kostnader, energibehov och tillgänglighet på marknaden, säger Felicia Hagberg.
Det finns idag få studier som undersökt rening av PFAS-förorenat dagvatten. Erik Ribeli, miljökonsult på Norconsult och handledare till examensarbetet, hoppas att resultaten kan bidra till att fylla denna kunskapslucka.
– Vi hoppas att detta blir ett steg på vägen inför en nationell strategi om hanteringen av PFAS i dagvattensystem. Att det inte finns tydliga riktvärden just nu leder till osäkerheter i bedömningen av den uppmätta belastningen, säger han.
Cecilia Köljing
Kommunikatör
Kontakta oss
