Det finns idag ett stort antal tvingande regelverk kopplat till exempel till hygienkrav, brandkrav, tillgänglighetskrav och frångänglighetskrav. Klimatfrågan bygger däremot till största del på frivillighet. När alla krav väl är uppfyllda finns det oftast inte ekonomi kvar till åtgärder som minskar klimatpåverkan. Detta dilemma var utgångspunkten för ett seminarium som Marcus Rydbo höll under Business Arena i Stockholm.
Marcus Rydbo exemplifierade problemet med hjälp av en förskola i Göteborg där han varit uppdragsledare. Göteborgs Stad har som mål att reducera koldioxidutsläpp kopplat till nybyggnationer med 50 procent. Problemet är att detta inte är ett krav, utan ett mål som det är upp till varje enhet att hantera.
– Skattkistan är inte oändlig. Lägger vi pengar någonstans måste vi spara någon annanstans och hållbarhet har inte varit något som vi måste satsa på. Frågan hamnar ofta lite på undantag och bedöms som en bland flera hundra frågor som vi hanterar i varje projekt, säger han.
Vem bygger vi för egentligen?
Med hjälp av sin förskola förklarar han exakt hur trångt det kan vara mellan olika krav. Göteborgs Stad har exempelvis tolkat kravet gällande tillgänglighet till ventilationsrum som att det måste finnas en separat trappa. Denna används sedan i genomsnitt fyra gånger per år. Frångänglighetskraven, alltså att en person med nedsatt rörelseförmåga ska kunna utrymma en byggnad, genererade i extra dörrar med dörrautomatik och säker plats, ett specialutrymme som fungerar som en egen liten brandcell. Säkerhetskraven gjorde att ett stängsel på 170 cm byggdes runt gården. Det byggdes också 20 toaletter för en verksamhet på totalt 120 personer, varav cirka 25 var så små att de fortfarande hade blöja.
– Här ser vi vad som händer när det kommer in olika särintressen och ingen vågar ifrågasätta om det verkligen är rimligt. Visst är säkerheten viktigt, men det kan vara bra att fråga sig om det verkligen finns det en reell risk. Vi har enligt statistik från MSB haft noll dödsfall kopplat till bränder på skolor och förskolor sedan 1999. Ändå höjs brandkraven, säger Marcus Rydbo.
Ibland går också de tvingande regelverken tvärtemot hållbarhetsintresset. Marcus Rydbo propagerade exempelvis för en träfasad eftersom det har extremt lågt koldioxidutsläpp. Men brandkraven, som har många år på nacken, tillåter inte trä för hus med fler än två våningar om man inte använder sig av speciella åtgärder. Materialvalet föll istället på återbrukat tegel, ett inte lika klimatsmart och dessutom dyrare val.
– I slutändan kostade projektet för mycket. För att hålla budget fick vi minska barnens lekyta från 40 till 35 kvadratmeter. Övriga krav hade vi uppfyllt. Då kan man fråga sig: vem bygger vi för egentligen?
Vi konsulter behöver vara kravallapor
Vad kan vi då göra för att komma tillrätta med problemen? Marcus Rydbo föreslår en trestegsraket:
– Ett: vi måste skapa ett regelverk som är tvingande och sätter hållbarhet som övergripande fråga och något som inte går att välja bort. Två: vi måste våga ifrågasätta befintliga regler. Vi kan inte bara addera nya krav, vi måste också plocka bort. Tre: vi måste införa ekonomiska incitament som hjälper oss att göra mer.
Han menar också att de övergripande hållbarhetsmålen verkligen måste in som tydliga krav i de enskilda projekten. Om inte uppdragen har tydlig hållbarhetsfokus så löper arbetet bara på som vanligt.
– Projektnivån lever sällan upp till de övergripande målen. Hade vi kunnat sätta ett koldioxidkrav på varje projekt på samma sätt som vi sätter en budget eller energikrav så hade vi haft en helt annan situation.
Här spelar konsulten en viktig roll. Marcus Rydbo menar att vi som bransch måste våga ifrågasatta och uppvakta våra politiker.
– Just nu arbetar vi med ett projekt där vi tänker ta fram två olika underlag, ett där vi bygger traditionellt och ett där vi får ner koldioxidutsläppet med 50–60 procent. Får vi nej hos projektledningen kommer vi gå ännu högre upp i organisationen. I slutändan kanske vi hamnar hos politikerna. Vi konsulter behöver vara kravallapor, vi måste stå på barrikaderna. Annars tappar vi bort hållbarhetsfrågan i trängseln.