Lekande lätt för laxen i Klarälven

Vattenmiljö
Vattenkraft

Vänerlaxens väg från lekområdena ner till Vänern är lång och farlig. En anpassning av Edsforsens kraftverk ska få stammen att växa. I uppdraget har vi bland annat tagit fram en förstudie för avdelning och uppsamling av nedvandrande lax och öring vid kraftverket.

Beståndet av vänernlaxen ska byggas upp

Den unika stammen med sötvattenslax i Vänern har sedan andra delen av artonhundratalet trängts tillbaka av mänsklig påverkan i Klarälven och sedan älven byggdes ut på 1960-talet har laxen transporterats med lastbil upp till sina lekområden för att reproducera sig. Nu tas krafttag för att förbättra situationen och inom ramen för ett EU-projekt ska det vildlekande beståndet av vänerlax byggas upp i både Sverige och Norge, där Trysilelva och Femundselva ingår i älvsystemet. Centralt för stammen är att öka överlevnaden på de utvandrande laxungarna, smolten.

Fisken leds förbi turbinerna

I projektet har sex alternativa åtgärder utretts för hur dagens intagsgaller ska ersättas med galler med mindre spaltvidd, så kallade fingrindar. Detta görs för att smolten inte ska behöva passera genom turbinerna. Utformningen av gallren handlar till stor del om hur fisken ska ledas till de så kallade flyktöppningarna, för att på så sätt ledas förbi turbinerna.

Ett av förslagen är en tvådelad alfagrind med totalt fyra öppningar i de övre hörnen. I förslag 2-5 utreds istället olika typer av betagaller, horisontella grindstål. Sista förslaget är en beteendestyrd avledare, utformad som en djupgående ytläns som skrämmer fisken från intaget.

I samtliga fall avleds och "avvattnas" fisken mellan stationshuset och dammluckorna, där den gamla flottningsrännan ligger. Fiskarna kommer glida fram på en perforerad plåtränna där vattnet rinner ut. I väntan på transport hamnar de i stora vattentankar, en för smolt och en för fullvuxen lax, som kommer att dimensioneras för en större mängd fisk än vad som finns idag.